stefansresor

Etiopienresa 23 nov – 8 dec

23 nov: Vi samlades på Arlanda vid 18,00 för gemensam incheckning, Det var Björn och Pia Virving som är eldsjälarna bakom Bishoftobarnen under 50-talet, Inger och Bosse Franzon, Christina och Maria Eriksson, Björn och Bert Ejner, Anna Lena Jonsberg , Kerstin Nilsson och Birgitta Laséen. Dessutom träffade vi Håkan Pohlstrand som flög ned med samma plan för att reka lite till oss för andra veckan i campen och Lake Langano. Etiopian Airlines avgick i tid vid 20,00 för att via Rom ta oss till Addis Abeba.

Märstaborna Bosse och Inger Franzon samt jag själv på Arlanda

24 Nov: Efter c:a 10 timmar var vi framme i Addis. Etiopien ligger 2 timmar före oss och efter att ha fått väskorna blev vi mottagna av de tre från Air Force,General Abebe Woldemariam som också varit vice inrikesminister, General Techane Mesfin och överste Asfaw Aye. Gelebo som skulle transportera oss kom med en medhjälpare i var sin Toyotabuss med kraftigt takräcke för att kunna ta alla väskor.

Pia går igenom pappren och en av  Air Force generalen General Techane Mesfin

har tagit emot oss

Gelebo har anlitas tidigare av Björn och Pia och
skulle köra oss hela tiden i Addis samt till Bishofto. Vid 11,00 kom vi till det lilla hotellet Lido på Sudan Street centralt i Addis. Där var också Maggi Virving och Ann Berntsson som flygit från Köpenhamn och varit framme några timmar före oss. Efter att ha fått våra hotellrum på det familjevänliga hotellet åkte vi direkt på sight seeing och avlutades med besök på Nationalmuseet. Mat på dagen fick vi i utkanten i Top Wiew restaurangen som har haft fin utsikt över Addis men nu börjar det växa fram stora hus omkring restaurangen.  På kvällen var vi trötta och avslutade med middag på hotellet.

Incheckning i det familjevänliga Lido Hotell


Gelabo diskuterar med Bert och Björn Ejner

25 Nov: Frukost vid 8,00 efter en god och välbehövlig sömn. Efteråt var vi några stycken som gick ned på stan och tittade några timmar. En ficktjuv gick in framför oss och tog tag i min arm med klockan, antagligen för att stjäla eller såg till att vi tappade uppmärksamheten så att någon annan skulle ta något. Men inget mer hände.Vi var tillbaka för middag 11.30 och skulle sedan vara uppklädda och klara för avfärd till kyrkogården för minnesstunden av greve Carl Gustav von Rosen som skulle fyllt 100 år 29 aug 2009. Carl Gustav blev dödad vid en granatattack i huset han sov, i södra Etiopien vid gränsen mot Somalia.
Väl framme vid gravstenen som låg inklämd bland andra gravar och svår att hitta fick vi börja med att rengöra gravstenen och förbereda plats för alla blommor. Sveriges ambassadör Jens Odlander sade några inledande ord och sedan fick jag läsa en dikt som hette ” Jag har aldrig trott på döden” av Gustav Sandgren. Pia Virving talade sedan för familjen och Bishoftobarnen. Sedan var det den äldre generalerna från Air Force, Abebe Woldemariam som talade om Carl Gustavs betydelse för Air Force. Under tiden kom också Röda Korset med ungdomar snyggt klädda i västar med ett rött kors samt en representant. Även president Girma Wolde Giorgis hade skickat blommor till graven. Gravstenen blev helt täckt av alla blommorna. Maria avslutade med att också läsa en dikt. Vi småpratade sedan och jag gav en av generalerna en loggbok  för Dakotan som Noa Ekvall och Clas Smith flög ihop. Dessutom lämnade jag en skrivelse till Björn om B17 som jag hittat hemma. 


Vackra blommor pryder hela gravstenen.


Efter minnestunden tog vi bussarna till parken vid Ghion Hotel och tog var sin öl med generalerna som också tagit sig dit. Tillbaka till hotellet för några timmars avslappning innan Gelabo kom och hämtade oss för avfärd till presidentpalatset där vi skulle äta middag med president Girma Wolde Giorgis, Etiopiens president Vi blev försenade tack vare en utdragen säkerhetskontroll. De kontrollerade bussarna om det var bomber under samt plockade kameror och mobiler ifrån oss. Då gick Björn i taket och även Bosse vägrade lämna ifrån sig kameran. Efter lite rabalder och ett telefon till svenska ambassadören som redan passerat blev dom flesta av oss insläppta med kameror och mobiler. Väl framme fick vi gå in i det tjusiga palatset som varit Haili Selasses palats när han regerade. Vi fick komma in och gå fram och hälsa på president Girma. Vi placerades ut i en försal där vi fick var sin drink och fck prata direkt med presidenten som även kunde några svenska ord.


President Girma Wolde Giorgis 

Det visade sig att Girma hade bott i Kristineberg en period under 1942-1944 när han gick en trafikledarutbildning för flyget. Efter en halvtimme blev vi inledda och placerades ut i middagssalen. Björn hamnade på presidentens vänstra sida och vår ambassadör Jens Odlander på andra sidan. Själv fick jag en dam Tenbit Essayas, 27 år på min högra sida. Tenbit har varit med och gjort en film om personer som varit viktiga för Etiopiens utveckling, både Carl Gustav von Rosen och president Girma är med. Middagen bestod av 4-rätters med olika drycker till varje. Under desserten fick vi se filmen och sedan togs ett gruppfoto i försalen innan vi blev hämtade av Gelabo och hans medhjälpare. Vid huvudvakten kvitterades någon kvarvarande mobil och kamera ut. Jag lovade också att försöka skicka ett foto till damen som gjort filmen då de själva inte fick ta med kamera till middagen. Åter till hotellet efter en annorlunda dag för åtminstone för mig själv.


Björn diskuterar med president Girma


Gruppbild innan vi lämnade palatset

26 Nov: Frukost vid 8.30 och sedan ut på stan några timmar Vi började med att växla in pengar för resten av resan och vi blev hänvisade in på banken där det stod växling. Men icke, vi fick gå till nästa bank på andra sidan gatan där vi efter lite frågande kom rätt. Jag växlade även för Maggie och fick en jättetjock bunt  med bara gamla 50 birr sedlar för lite mer än 5000 birr som motsvarar 3000 Skr. SEdlarna luktade illa och man ville tvätta sig så fort som möjligt. Vi delade också ut matkuponger till några av tiggarna efter huvudgatan. Jag hade totalt 16 kuponger som jag köpt för 8 birr (= 5 Skr). Det finns ett matställe i centrum där de får lite mat i magen istället för att det går till något annat. ¨

Vad tänke elektrikern på när han drog ledningarna?


Det vimlade av dessa blåvita taxibussar som hade inropare som halvhängde
utanför bussen. Man kan åka en kort sträcka med andra passagerare.

På eftermiddagen åkte vi i en buss med Gelabo till Merkato som skall vara Afrikas största marknad. Enormt med stånd och gångar med allt från kryddor till byggmaterial och människor som bar enormt mycket på sina ryggar. En kvinna hängde på oss och skrek så att en polis kom och gick med. Han sade även åt oss att vi inte skulle gå i vissa skumma gångar. Polisen fick 10 birr som ersättning. Efter det åkte vi till RAS hotell och intog varsin öl. Sedan blev vi avsläppta på stan och gick i några gångar med småaffärer och köpte några presenter till barnen. På kvällen tog Gelamo oss till en Etiopisk restaurang som hade uppträdande och dans. Vi fick ett bord bredvid scenen. Lite väl hög ljudnivå men annars mycket bra uppträdande.

Gelabo och Björn på Merkato


Två kvinnor flätar korgar


Polisen gillande inte att bli fotograferad av mig



Vi väntar på en öl på uteservering på RAS hotell

27 Nov:  Frukost vid 8,00 och sedan gjorde vi oss klara för avfärd till Bishofto. Det var jättedåliga vägar i utkanten av Addis med sedan blev de bättre. Omkring 11.30 var vi framme i Bishofto och vi fick våra rum. Det blev lite strul då rummen inte räckte till alla. Det slutande med att Kerstin fick ligga på en madrass på golvet hos Maria och Christina och att Maggie hamnade hos Björn och Pia. Längan med enkelrum hade bara en gemensam toalett med dusch som fungerade när den ville. Vi åkte sedan ner till skolan och lämnade väskor med kläder och skolmaterial. Rektor Tiruneh Mengistu  visade oss de nya klassrummen men tyvärr var det en helgdag så det var inga elever på plats. Efteråt bjöd Tiruneh på mat i hans trädgård tillsammans med katt, tupp och hönor. Sedan gick vi tillbaka till hotellet. Kvällen avslutades med mat på officersmässen som låg 500 meter ifrån hotellet.


Vi provade skolbänkarna



I rektorns trädgård fick vi plats alla 14 samt några gäster i huset.

28 Nov: Frukosten i trädgården blev lite rörig. Vi fick inget mör och ingen juice, men en god omelett. Efter det tog besökte vi marknaden i Bishofto och köpte några presenter. Efter det tog vi en promenad nerför gatan till våra gamla hus. Det var Björn V, Björn och Bert Ejner, Maggie och jag. Jag fick gå in i vad jag trodde var vårt gamla hus Casa 2 och tog en bild med familjen.  Efteråt har jag förstått att det nog var fel hus. Casa 1 är antagligen rivet för att ge plats åt ett kommunalt hus och då skulle vårt hus var det första som är kvar. Sedan gick jag och Maggie en runda förbi dom andra husen och runt vid badplatsen. Tillbaka vid hotellet träffade vi på Björn och Bert som hade fått en riktig aha upplevelse i deras gamla hus Casa 5. Vid femtiden var vi bjudna på mat hos en kvinna som hjälper till hemma hos rektorn. Hon hade lite större så vi fick alla plats i vardagsrummet. Hela  hennes familj och rektorn var där. Vi bjöds på injerabröd och en massa smårätter inklusive Doro-wott . Kaffet gjordes från färska bönor som rostades. Vi fick sällskap tillbaka av rektorn före åtta eftersom det blir väldigt mörkt och lite osäkert att vara ute. Vi tog några groggar och då började faktiskt att regna . Kvällen avslutades under taket utanför mitt rum


En tjuvaktig get



Lite möbler. men ingen plats på flyget.



Man kanske skulle bli cykelhandlare i Bishofto?

29 Nov: Frukosten intogs idag med  Björn och Bert på officersmässen. Det blev te med papajajuice, bröd, smör och stekta ägg. Jag hade beställt stekt ägg på en sida men fick vändstekt. Typisk då han hade kontrollerat vår bokning men ändå gick det fel. Vid 11- tiden gick vi en ny runda till våra hus. Jag gick in igen och filmade huset Casa 2 utifrån då det inte var någon hemma enligt grannen från Casa 3. Sedan följde jag med Björn och de andra och vi gick förbi hus efter hus. Vi gick över gatan till Kerstins hus som var grannhuset till systrarna Erikssons hus. Det huset flyttade vi med 95% säkerhet in i efter Erikssons 1957. Jag gick in och blev insläppt på tomten och filmade lite. Vi fortsatte sedan förbi husen där Ejners, von Rosens, Nääs och Smith hade bott. Vi kom också till huset där Anna Lena och Birgitta hade bott. Ann tror sig hitta deras hus också som antagligen var tillbyggt. Badplatsen inspekterades och sedan gick vi in på gamla hotellområdet. Det kostade 4 birr per person att komma in. Det var ett fritidsområde med gungor och annat för barnen samt en servering där jag åt hamburgartallrik och öl. Några etiopier badade fast det är badförbud i Lake Hora. Det är en parasit som kallas bihartia som kommer in i kroppen och förstör den innifrån. Dagen avslutades med middag på officersmässen då vi andra bjöd Björn och Pia.


Vårt första hus Casa 2?


Björn V,  Björn o Bert Ejner skall gå vidare.


Utsikt över Lake Hora från gamla badplatsen


Nedgången till badplatsen. Vattennivån är omkring 4 meter högre nu än på 1950 talet


Pelikan och turistbåt ute på Lake Hora

30 Nov: Uppstigning 06.30 för att hinna lämna hotellrummen. Äta frukost på officersmässen och sedan ta oss till skolan när eleverna börjar på morgonen. Väl framme var eleverna uppställda i 3 ringar och sjöng och dansade runt med ett barn i ringen, som sedan pekade på någon annan som fick byta plats och var inuti ringen. En ring med mest flickor, en med mest pojkar och den tredje med småttingarna. Efter det ställde de upp på led och vi fick dela ut block och pennor till varje elev. Vi besökte sedan klassrummen och fick fråga lite om undervisningen och skolan. Mycket rörande att dom var så tacksamma och en del av dem kysste mina händer när vi lämnade skolan.

Ann och Maggie har sällskap av getter


En gruppbild innan vi lämnar Bishofto


Maggie vid sin plats i skolsalen




Och besök i ett annat klassrum


rektor Tiruneh tackar oss. Anna Lena på sin plats


Här ser man järnvägen som går genom Etiopien. Den ligger öde då alla tåg är trasiga och
det finns inte pengar till nya tåg.

Efter 1 vecka så lämnar vi Bishofta med Håkan Pohlstrand som nu har hämtat upp oss i tre jeepar.