Resans höjdpunkter
Resans höjdpunkter
Vi har upplevt så mycket under dessa dagar men vi skall försöka ta med det bästa. Supercrossen i San Boyd stadion var ju planerat som ett mål på resan och givetvis en av höjdpunkterna. Fantastiskt att se de långa hoppen de gör utan att det ser farligt ut. Verkligen utveckligen på motocrossen!
Här intar vi vår plats vid insläppet 12.30
Nicklas favorit Ryan Dungey högt upp i luften.
Thor montern visade Totte Hallmans utrustning från 60-talet.
Ryan Dungey skriver autografer i depån.
Ryan i ledning i tävlingen som han vann.
och så tittade vi på en otrolig BMX uppvisning
Graderar vi sedan så är Grand Canyon det bästa på resan. En timma i helikopter och en halvtimma på marken var verkligen en upplevelse. Det var dyrt men jämför med 2 dagar i bil med övernattningar och bara se Canyonen från något ställe, då var detta värt varenda krona.
Limosinen som hämtade oss på Luxor hotell.
Vi har nyss lyft med helikoptern och ser pyramiden Luxor hotell, som vi har bott 3 nätter i.
Hoover dam som försörjer både Kalifornien och Arizona med elektricitet.
här ser man betongväggen.
På väg in över Grand Canyon
Colorada river som rinner igenom hela Grand Canyon.
Här står vi på fast mark inuti Grand Canyon.
Picnick med vår pilot Tim.
Alcatraz i San Francisco var ju verkligen sevärt och intressant. En så bra guidning genom inspelade band i hörlurar var mycket bra! Att få höra historier om rymningar och kidnappning av fångvaktare. En enda fånge har klarat att rymma, men de vet inte om han drunknat eller flytt till annat land, i Sydamerika påstås det att någon sett honom.
En bil som man använde på fängelset
Detta visar hur fången tillverkat en tving för att få isär gallret
Fängelsekorridoren
En toalett för fångarna
San Francisco som helhet var mycket bra. Våran busstur med en galen tjej, Kattie som pratade på och skrek och hejade till folk på uteserveringar och andra bussar. Kolleger sa att du är inte klok Kattie.
Sjölejonen som låg på stranden innan Santa Barbara var en upplevelse. Lägg till de fåglar och ekorrar som letade mat i gruset. En ekorre kom fram till Nicklas och ställde sig på bakbenen och sträckte sig.
Rundturen när vi var på Universial Studios var också mycket bra. Synd att showen med de tekniska effekterna inte kunde visas när vi var där.
Rundturen i Hollywood var också kul. Vår guide och chafför gjorde flera saker, bara speciellt för oss! Tror nog att han säger så till de flesta.
Bästa boendet
Det supertrevliga hotellet Normandy Inn i Carmel, som vi fann av en ren slump när vi åkte till beachen innan vi skulle leta efter ett motell. Luxor i Las Vegas var också superfint men känslan av att allting var för stort. Motell Super8 i närheten av Venice Beach var också överraskande bra.
Bästa maten
Harley Davidsson Cafe i Las Vegas tät följd av pastan i närheten av Marina del Rey, ligger nära Venice Beach
Los Angeles Maj 2012, sista dagarna
Då börjar vi närma oss slutet på resan. Efter frukost på Ramada motell skulle vi försöka slutföra
området. GPS:en visade nästan 8 mil,inte miles! Så då sökte vi butiker inom 5 miles, c:a 8 km. De fyra första hade antingen flyttat eller var någon Surfbutik som kanske beställt hem några skor någon gång. Till slut hamnade vi i en DP-butik som hade lite av Converse, men inte alls det vi sökte. Vi frågade tjejen i kassan var de hade större sortering och i Santa Monica skulle det finnas flera butiker på en gågata med butiker. Där hittade vi en ren Conversebutik med ett skyltfönster med bara skor i rött och blått som bildade USA:s flagga.Här kunde vi göra nästan hela vårt inköp, bara Mathildas stövelsko och en färg till Tyra fanns inte. Därefter fann vi en Victorias Secret. Där kunde Nicklas slutföra beställningar till Tine och Katrine. Sedan var det dax att åka på besöket till Shimano i Irvine och efter lite köer i början flöt det på riktigt bra enda till Huntington Beach, 20 minuter innan vi skulle vara framme. Då vart det tvärstopp i alla riktningar. Körbanan för mötande var helt tom , så en amerikansk tjej hoppade över och bad Nicklas att ta ett kort på detta sällsynta. De verkar aldrog att upplevt detta förrut. Efter 1 timma gav vi upp och sneddade över alla filer och svängde av över en refug till Huntington Beach. Vi hade tur att flera andra hade gjort likadant och det fanns luckor i filen.
Helt rent i motsatta körbanorna
Och tusentals bilar bakom oss,som vi kunde se när vi körde tillbaka
Det visade sig sedan att en kvinna kört rattfull och kört in i en stolpe för elledningarna, som fallit ner över alla körbanorna. Enligt någon nyhetssajt skulle det tagit totalt 9 timmar att klara av allt, men vi vet inte hur länge det var totalavstängt. Vi åkte till Long Beach och checkade in på vårt sista motell. Vilade lite och tog sedan ner till hamnpiren och parkerade. Fört lite shopping av en nödvändig väska för Nicklas för att få hem allt vi köpt. Sedan avslutade vi med en god tornfiskfile i en restaurang längst ut på piren.
Nere vid piren vid Long Beach
Fyren vid Long Beach
Sista dagen och det var grått väder igen. Los Angeles har inte haft så bra väder som Las Vegas.
Checkade ut och åkte till en Mac Donalds för frukost. De hade en verklig bra gröt med stora blåbär som vi köper hemma. Sedan åkte vi tillbaka till Santa Monicas shopping område och gick in i en annan skobutik med häftiga skor. Här hade de Mathildas stövelsko och ett par gula till Tyra. Nicklas shoppade också till sig själv och till Sandra Ö. Solen hade nu kommit fram och vi åkte längs beacherna vid Santa Monica och Venice Beach och sedan tillbaka till Avis med hyrbilen. Resan i Californien var nu slut.
Då var vi på flygplatsen för hemfärd
En extra väska som inte var med på resan till LA
Carmel-Los Angeles Maj 2012, dag 8
Vaknade upp i vårt fina rum och tittade ut. Molnigt och bara 11 grader. Vi som hade tänkt bada i poolen och vara kvar till lunch. Nu tog vi istället en promenad upp på gatan med alla butiker med målningar och konst. I köpte några t-shirts och gick tillbaka för att checka ut. Vid utcheckningen sade jag att det var synd på det dåliga vädret. Då sade föreståndarinnan att så här brukar det vara här i Carmel. När vi väl kom ut och åkte med den otroligt vackra road nr1,speciellt från Carmel och ned till Santa Barbara var det också mycket växlande väder. Vid lunchuppehållet i San Simoen var det soligt men lite blåsigt. När vi närmade oss Santa Barbara var det otroligt blåsigt. Vi såg också lite sjölejon och tänkte stanna och ta bilder men åkte vidare, då vi såg el hel stand med bara sjölejon. Vi stannade och fotade dem. Det var mycket folk som tittade och det kom också fram tama ekorrar och ville ha mat när vi gick på en grusgång mellan bilparkering och stränderna. Sjölejon låg mest och slöade och såg ut som jättesilverfiskar där de låg. Vi uppskattade att det var mellan 500 -1000 st som var bara på en beach! Vi stannade inte så länga för det blåste otroligt mycket. Vi har nog aldrig upplevt en sådan kraftig vind tidigare.
Framsidan an Normandy Inn
Promenad längs äffärsgatan i Carmel
En klocka hänger i minnesmärket
Efter vägen Road nr 1 från Carmel mot Santa Barbara
Flera sådan här broar passerade vi
Road 1 tog tillfälligt slut vid Santa Barbara och vi gjorde ett uppehåll nere vid den stora piren och gick ut längst ut i solskenet och vinden var inte alls så kraftig här. När vi gick tillbaka stannade vi en stund vid en skate och BMX park som det var livlig aktivitet i. Jag tänkte även här tillbaka för 20 år sedan då jag ensam åkte till Santa Barbara för att göra upp avtal med Powell Perralta som låg i Santa Barbara. PÅ den resan träffade jag också deras team med Tony Hawk som jag fick signerad poster av. Den som ingen ville ha hemma och jag kastade. Mest kända idrottsman i USA bland unga, och hade varit värd en hel del vid försäljning på nätet. Efter att ha åkt igenom Ventura tog vi beslut att åka till LA och samma Super8 motell som förra onsdagen. Vi diskuterade att åka in på Mac Donalds för en fika och kunna koppla upp oss på nätet för att boka rum. Förra onsdagen var det lugnt så vi åkte dit bara. Men när vi kom dit så fick kunden före oss sista rummet! Men vi fick tips om Ramada motell närmare Marina del Rey och vi provade där och det gick bra. Ännu bättre rum men lite dyrare. En promenad och lite pastamat innan vi var tillbaka på rummet.
På piren i Santa Barbara
Här törs vi inte gå in!
Annorlunda stil på en surfbräda
San Francisco-Carmel Maj 2012,dag 7
Dagen började med att vi fick frukostkuponger och beskrivning hur vi skulle gå till ett cafe ett kvarter bort. Det vart den första riktiga amerikanska frukosten med pannkaka, ägg och bacon. Sedan checkade vi ut och lämnade väskorna kvar och gick ned till Fishermans Wharf för att ta båten ur till Alcatraz. Vi hade köpt biljetter dagen innan till 11.30 båten, då alla tidigare redan var slutsålda. Under högsäsong är det 1 veckas förbokning. Båtturen tog c:a 30 minuter och vi kunde också se den berömda dimman som kommer och lägger sig över inloppet, så vi såg bara överdelen av Golden Gate bron. På Alcatraz vart vi mottagna med information och var man kunde gå och hämta hörlurar med inspelad guidning. Det var en mycket bra tur och en av höjdpunkterna på resan. Vi hoppade på en båt och var tillbaka vid piren vid två-tiden. Lite mat, hämta bilen och bagage, så var det dax att lämna den mysiga staden San Francisco.
Vi körde nu söderut och efter en halvtimme var vi inne på Road nr 1, som var riktigt mysig med fin utsikt över klippblock och några sandstränder. Vi gjorde 2 snabbare stopp och tog lite bilder.Omkring Santa Cruz var det några sträckor som påminde om Sverige och vi tyckte också att den inte är så speciellt, så vi kan nog dra till Los Angeles redan nästa dag, onsdag.
Vi började leta ett motell i Carmel och såg en skylt om Carmel of the Sea, så vi åkte ned till havet och tittade. Vi upptäckte en riktigt mysig liten stad som är tillhåll för mycket konstnärer och även artister. Vi passade på att fråga priser för övernattning på ett hotell på tillbakavägen som såg riktigt mysigt och fint ut. Det visade sig att vi fick ett dubbelrum för 140 USD med frukost, fri parkering och internet, så vi tvekade inte. Ett bra motell med frukost har vi betalet 120USD, så 20 extra USD var det verkligen värt, Stort fint rum och i badrummet var handdukar och början på toapappret vikta som solfjädrar. Efter dushning och lite relax gick vi en sväng och tittade i några butiker som fortfarande var öppna. Vi avslutade kvällen med att äta Italienskt med första glaset rödvin på resan.
Dagen började med att vi fick frukostkuponger och beskrivning hur vi skulle gå till ett cafe ett kvarter bort. Det vart den första riktiga amerikanska frukosten med pannkaka, ägg och bacon. Sedan checkade vi ut och lämnade väskorna kvar och gick ned till Fishermans Wharf för att ta båten ur till Alcatraz. Vi hade köpt biljetter dagen innan till 11.30 båten, då alla tidigare redan var slutsålda. Under högsäsong är det 1 veckas förbokning. Båtturen tog c:a 30 minuter och vi kunde också se den berömda dimman som kommer och lägger sig över inloppet, så vi såg bara överdelen av Golden Gate bron. På Alcatraz vart vi mottagna med information och var man kunde gå och hämta hörlurar med inspelad guidning. Det var en mycket bra tur och en av höjdpunkterna på resan. Vi hoppade på en båt och var tillbaka vid piren vid två-tiden. Lite mat, hämta bilen och bagage, så var det dax att lämna den mysiga staden San Francisco.
Frukost vid Pats cafe
Äkta amerikansk frukost med pannkaka,ägg och bacon. Gott!
San Remo:s firmabil
På väg uy mot Alcatraz
Den berömda dimman som lagt sig över Golden Gate bron. Ser bara toppen av bron.
Sällskap av en större fiskmås som bara hade ett ben. Den följde båten på låg höjd, om någon skulle ha lite
mat att kasta i sjön.
Information om Alcatraz och var vi kunde hämta ut guide via hörselsnäckor.
Övervakningstornet
Ful fisk bakom galler
Korridor med celler
Vi körde nu söderut och efter en halvtimme var vi inne på Road nr 1, som var riktigt mysig med fin utsikt över klippblock och några sandstränder. Vi gjorde 2 snabbare stopp och tog lite bilder.Omkring Santa Cruz var det några sträckor som påminde om Sverige och vi tyckte också att den inte är så speciellt, så vi kan nog dra till Los Angeles redan nästa dag, onsdag.
Vi började leta ett motell i Carmel och såg en skylt om Carmel of the Sea, så vi åkte ned till havet och tittade. Vi upptäckte en riktigt mysig liten stad som är tillhåll för mycket konstnärer och även artister. Vi passade på att fråga priser för övernattning på ett hotell på tillbakavägen som såg riktigt mysigt och fint ut. Det visade sig att vi fick ett dubbelrum för 140 USD med frukost, fri parkering och internet, så vi tvekade inte. Ett bra motell med frukost har vi betalet 120USD, så 20 extra USD var det verkligen värt, Stort fint rum och i badrummet var handdukar och början på toapappret vikta som solfjädrar. Efter dushning och lite relax gick vi en sväng och tittade i några butiker som fortfarande var öppna. Vi avslutade kvällen med att äta Italienskt med första glaset rödvin på resan.
På väg Road nr 1
Blåste och gick vågor
Denna minnestavla var det enda som var kvar av ett hotell som aldrig hade några gäster.
Familjen Coubern väntade på järnvägen som aldrig blev färdig och fick skydda hotellet mot arga invånare i
staden. Först vart det skadat av jordbävningen 1906, sedan nedbränt. Fick sedan lämna plats för Road nr 1.
Innergården på Normandy Inn. Vi bodde i högerhörnet.
San Francisco Maj 2012, dag 6
Efter att ha sovit lite längre så tog vi en sen frukost vid halv tio. Det var tur för frukosten var bara till halv tio så vi hann ta innan de plockade bort. Eftersom vi skulle vara i centrum av San Fransisco gick vi in på nätet och letade hotell till rimlig kostnad. Vi bokade ett litet hotell, San Remo som låg i närheten av Fishermans Wharf. Checkade ut och körde c:a 1 timme. Vi passerade lite av Silicon Valley och Microsofts område. När vi kom till Mason Street visade det sig att hotellet låg längst ned i en av de största backarna så vi tog en vända upp och ned med bilen. Synd att det var stopplikt i korsningarna, vi kunde inte köra så vi flög som i Bullit filmen. Efter incheckningen och parkering gick vi mot Fishermans Wharf och åkte med på en sightseeing som det visade sig tog 2 timmar. Det var öppna tvåvånings bussar, så när vi kom i närheten av Golden Gate bron blåste det mycket kalla vindar. När touren var slut gick vi in och åt på en restuarang, Wipe Out som hade surfing tema. Misstag igen. Vi tog in vitlökspizzabröd som starter och delade på och jag tog sedan Fish and Chips medan Nicklas tog en hamburgare. Vi fick in var sin öl och 6 brödbitar som vi började med. Då kommer huvudmaten med överfyllda tallrikar som minst räckt för tre! Givetvis fick man lämna hälften. På kvällen hade vi tänkt oss en Italiensk restaurang vid hotellet. Vi gick och tittade lite i affärer och ute på piren var det tillhåll för sjölejon som bosatt sig där. De får bra med mat i viken och klarar sig bättre mot hajar. Vi har också hunnit med att åka kabelspårvagn som det bara är att hoppa på vid hållplatser som ligger vid vägkorsningarna. Egentligen skall man ha biljett med de säger att man bara skall kliva in. Första åket fick vi stå på insteget och bara hålla oss i ledstången. Häftigt. I båda spårvagnarna vi åkte var det stora svarta amerikaner som skötte spakarna för att få drag med vajern och en annan spak för att bromsa upp.
Spårvagnen med kabel. vinstod på en annan och åkte och höll oss i ledstången.
Kattey, vår fantasikt spralliga guide i den öppna bussen
Från San francisco centrum
Fina palmer
d
Alcatraz i bakgrunden
Vi vilade några timmar innan vi tänkte gå ned och äta på den Italienska restaurangen, men vi var inte hungriga så vi gick för att ta en öl och något mindre på Hard Rock Cafe istället. Vi avslutade kvällen med en promenad runt piren för att se den andra stora bron, Bay bridge som är upplyst på kvällen.
Grand Canyon Maj 2012, dag 5
Då var vi inne på femte dagen i USA. Efter frukost. Gjorde vi oss färdiga, checkade ut och inväntade en bil från
Sundance Helicopters, som skulle hämta upp oss. Vi stod och väntande från 10 minuter före tio till nästan kvart över då en limosine kom. Kort resa till flygplatsen för incheckning och invägning med allt vi hade med oss. Nicklas och jag fick sitta fram på utresan som gick över den stora dammanläggningen Hoovers Dam, som byggdes under 1930-talet och som spärrar av Coloradafloden mellan Arizona och Nevada. Från början hette de Boulder Dam, men ändrades 1947 till Hoovers Dam för att hedra presidenten som såg till att projektet genomfördes. Efter c:a 45 minuters flygning flög vi in i den fantastiska stora Grand Canyon, där vi sedan landade för 30 minuters tid att stöva omkring och äta lite tilltugg med champagne som helikopterpiloten Tim bjöd på. Tillbakaresan gick över indianreservat och de stora sjöarna som bildats tack vare Hoovers Dam. Resan avslutades med en tur längs hela strippen i Las Vegas. Det var en snabb och dyr tur för att få uppleva Grand Canyon, men verkligen värt det, jämfört med 2 dagars extra resa och övernattning om man valt att åke med hyrbilen. Väl avsläppta på hotellet blev det en Mc Donalds meny och upphämtning av bagage och hyrbil för vidare färd mot San Francisco. Vi siktade på att komma så nära San Francisco som möjligt och det blev San Jose dit vi anlände klockan ett på natten. Vi blev minst 30 minuter försenade i bilköer någon timma efter Las Vegas och en felkörning då GPS:en fick fnatt vid ett vägbyte som gjorde att vi kom ut i södergående riktning på highwayen och fick åka över 1 mil innan nästa avfart och där vi kunde vända tillbaka. Trötta kom vi i säng och sovmorgon väntar.
Las Vegas Maj 2012, dag 4
Vi vaknade upp med väckning idag för att kunna komma iväg i tid till Supercrossen, som är en av höjdpunkterna på resan. Efter Mc Donaldsfrukost med gröt o juice så kontaktade vi frontdesk för att kolla hur det såg ut med rummet. Jag begärde att få prata med en manager. Efter telefonsamtal och avstämning fick vi ok att det är betalt, men ingen förklaring vad som var fel. Ingen ersättning för de långa telesamtal som krävdes för att reda ut problemen. Vi kom iväg vid 10-tiden och sökte först efter en bensinmack. Vi frågade en tjej om hon visste var det fanns pumpar för E10 eller E20 som det stod på locket. Det skulle vara speciella mackar. På nästa mack frågade vi en man som tankade sin bil och han pekade på vår och sade att vanlig bensin gick bra. Nästa problem var att man skulle ha en Zip-kod när man betalade med kontokortet, istället för Pinkod som vi är vana med. Det gick inte så jag fick gå in i butiken så satte de på pumpen med mitt kreditkort som säkerhet. Det tog c:a 20 minuter att köra till Sam Boyd stadium och vi valde att parkera vid en vägkorsing och fick gå några minuter. Det visade sig vara smart då det var full kaos med bilar och mycket folk i köer till taxi och bussar. Väl inne vid Sam Boyd fick vi vänta över 1 timma i solen på att grindarna öppnades. Inne på stadion hade vi fått riktigt bra platser vid slutet av första raksträckan vid första kurvan. Vi såg både träning, tidsträning och kvalheat. Depån var öppen så vi gick där någon timma och såg teamen med alla autografskrivningar. Det var många svenskar på plats och vi träffade Patrik Helmersson från Scott. Nicklas träffade en kompis, Oliver från AMC.
.Lite uppvisningar innan det var dax för finalpassen vid halv åtta. Det var otroligt vilka jättehopp de gör och väldigt lite vurpor. I den stora huvudklassen hade Nicklas en favorit, Ryan Dungey. Han var med bra i starten och redan på första varvet tog han ledningen som han sedan byggde upp och vann ohotad. Det var däremot fight om andra och tredje platsen så finalen blev bra. Nicklas sammanfattar dagen som rolig och lyckad fast den blev väldigt lång. Inte förrän vid halv ett på natten kom vi i säng.
Ryan Dungey vid autografskrivning i depån.
Kalifornien Maj 2012, dag 2-3
Vaknade tidigt och skrev i bloggen för första dagen. Vi intog sedan frukost på vårt trevliga motell Super8, där både frukost och internet var med i priset. Efter utcheckning tog vi oss ned till Venice Beach i dagsljus. Där ser man människor som äre ute och motionerar, går med hundar och de som vaknar upp för dagen. Några grabbar höll på med skateboard i en fin skatepark i betong. Mina tankar går lite extra till Skateboard och Venice Beach då mycket av skateboardens ursprung kommer härifrån och att vår firma TWS var den den första som var med på skateboardvågen nr 2 i mitten av 80-talet. Utan den hade jag nog inte fått den position i livet jag har idag! Nicklas och jag konstaterade att många lever ett avspänt liv här, men inget som skulle passa oss. Det är kul att ta in av atmosfären. På vägen därifrån gjorde vi ett stopp i en stor biltillbehörsaffär. Nicklas ville bli lite inspererad och jämförde också med ABH. Nästa stopp som är åt samma håll som Las Vegas var en jättestor motocrossbutik, Chapparal som var ett mål Nicklas hade resan. Den låg i San Bernadino som var i utkanten av LA. Tog ändå över 1 timma i bil för att komma dit. Butikens golvyta var som en ICA Maxi butik Rena drömmen för crossintresserade att gå runt där och köpa prylar. Det första språk vi hörde var andra svenskar som var där. På den timma vi var där var det nog 15-20 svenskar. Det var den enda språk förrutom amerikanska som vi hörde.
Sedan åt vi en hamburgare igen och började resan genom berg och ökenlandskap till Las Vegas dit vi kom fram vid 5-tiden efter c:a 4 timmar från crossaffären. GPS:n var inställd på norra Las Vegas Blvd så vi missade att svänga av så vi passerade alla hotellen och köra tillbaka längs strippen. Det vart ju en imponeranade start av Vegas. Mindre imponerande var ankomsten till hotellet med 4 olika filer och vi var virriga då vi inte visste hur man skulle göra med bagaget. Man fick stå i en fil så kom de och tog bilen sedan bagaget var urtaget. Vi valde att själva ta med vårt bagage istället för att hotellpersonal står med det tills man fått sitt rum. Incheckningen var en jättelång kö som det tog en 20 -30 minuter att stå i. Sedan började nästa problem, ingen bokning enligt hotellet. Kvinnan ringde runt och de kollade mitt bokningsnummer. Nervöst.hur gör vi nu om vi inte får rum. Till slut fick vi ett rum och att vi skulle kontakta vår reseagent i Sverige. Det är säkert helt andra priser nu här på plats. Efter att ha fått rummet på våning 11 i Luxus pyramiden konstaterade vi att det inte heller finns trådlöst internet på rummet, bara med kabel så jag kan använda datan för bloggen och kolla på nätet.( inget WF). Vi åt på en Tacos resturang in en av hotellets 20-tal matställen. Det finns minst 5 Starbruck Cafe och ett Mc Donalds! Sedan var klockan halv elva och Nicklas somnade snabbt. Vi tog sedan en promenad till grannhotellet Mandalin Bay dör de har ett hajrev i bottenplan. Tyvärr stängde de kl. åtta på kvällen så vi fick gå tillbaka. Jag tog tid att från hajrevets entre till man lämnar hotellet tog det 11 minuter att gå! Jagskrev på bloggen en timma innan klockan var halv nio i Sverige så jag kunde ringa Mr Jet kundservice. Fick säkert vänta 30 minuter innan jag kom fram. De hade min bokning och allt skall vara ok, så tjejen skulle ringa hotellet och återkomma till mig direkt. Jag han somna med telefonen bredvid mig och väcktes efter någon timma gissar jag. Allt skulle vara ok nu enligt henne.
Andra dagen tog vi sen frukost och skulle gå ut vid 11-tiden. Först går jag till incheckningsdiskarna och försöker få tag i någon. De hänvisar runt och att jag skall köa nu i utcheckningskön bara för att stämma av att vår bokning är ok nu! Jag går fram till en stängd incheckning där det sitter en kvinna som frågar vad hon kan hjälpa till med. Förklarar för henne och hon kollar i datorn, och fortfarande inte klart. Hon kontaktar en manager på telefon och de har fått något på svenska men vill ha info påengelsa från agenten. Nu är klockan omkring sex i Sverige och stängt. Får ringa istället en jour som pratar engelska. de hittar också mitt ärende och kontaktar hotellet medan jag får vänta. Efter c:a 10 minuter bekräftar de att det skall vara ok, men jag har fortfarande inte fått något mail med ok, även inget svar från hotellet som jag också mailat. Få se hur det slutar! Vi tillbringade dagen med att gå igenom många av hotellen och imponeras av alla byggnader och shower som marknadsföres. Väldigt många också som är utklädda och gör olika uppträdanden om de får någon dollar. Dagens bästa var mannen med en skylt: Jag behöver pengar till mat, men är för ful att prostituera mig! Vi var tillbaka på vårt hotell riktigt trötta i benen omkring kl. fem. Vilade och bött om lite innan vi tog en Tram, en spårvagn 10-15 m över markplan som går mellan några hotell. Då behövde vi inte gå så långt för att komma till Harley Davidsen Cafe där vi avslutade kvällen med en stek o potatis. Vi fick sallad till som förrätt och hade beställt in en Nachos som starter. Det blev mycket mat, hade räckt med bara förrätten och salladen. Så vi lämnade lite och fick gå lite igen tillbaka till hotellet. Isäng runt halv tolv.
Vaknade tidigt och skrev i bloggen för första gången. Vi intog sedan frukost på vårt trevliga motell Super8, där både frukost och internet var med i priset. Efter utcheckning tog vi oss ned till Venice Beach i dagsljus. Där ser man människor som är ute och motionerar, går med hundar och de som vaknar upp för dagen. Några grabbar höll på med skateboard i en fin skatepark i betong. Mina tankar går lite extra till Skateboard och Venice Beach då mycket av skateboardens ursprung kommer härifrån och att vår firma TWS var den första som var med på skateboardvåg nr 2 i mitten av 80-talet. Utan den hade jag nog inte fått den position i livet jag har idag! Nicklas och jag konstaterade att många lever ett avspänt liv här, men det är inget som skulle passa oss. Det är kul att ta in atmosfären.
Målning på en hel husvägg vid Venice Beach
På vägen därifrån gjorde vi ett stopp i en stor biltillbehörsaffär. Nicklas ville bli lite inspirerad och jämförde också med ABH. Nästa stopp på väg mot Las Vegas var en jättestor motocrossbutik, Chapparal som var ett mål Nicklas hade på resan. Den låg i San Bernadino som är i utkanten av LA. Det tog ändå över 1 timma i bil för att komma dit. Butikens golvyta var som en ICA Maxi butik Rena drömmen för crossintresserade att gå runt där och köpa prylar. Det första språk vi hörde var andra svenskar som var där. På den timman vi var där var det nog 15-20 andra svenskar där. Det var den enda språk förrutom amerikanska som vi hörde.
AutoZone biltillbehörsbutik
Sedan åt vi en hamburgare igen och började resan genom berg och ökenlandskap, mot Las Vegas! Vi kom fram vid 5-tiden efter c:a 4 timmars resa från crossaffären. GPS:n var inställd på norra Las Vegas Blvd så vi missade att svänga av, så vi passerade alla hotellen och fick köra tillbaka längs strippen. Det blev ju en imponeranade start av Vegas. Mindre imponerande var ankomsten till hotellet med 4 olika filer och vi var virriga då vi inte visste hur man skulle göra med bagaget. Man fick stå i en fil så kom de och tog bilen efter att bagaget var urtaget. Vi valde att själva ta med vårt bagage istället för att hotellpersonal står med det tills man fått sitt rum. Till incheckningen var det jättelång kö som det tog en 20 -30 minuter att stå i. Sedan började nästa problem, do, hittade inte min bokning. Kvinnan ringde runt och de kollade mitt bokningsnummer. Nervöst. Hur gör vi nu om vi inte får rum. Till slut fick vi ett rum och blev ombedda att kontakta vår reseagent i Sverige. Det är säkert helt andra priser nu här på plats. Efter att ha fått rummet på våning 11 i Luxus pyramiden konstaterade vi att det inte heller finns trådlöst internet på rummet, bara med kabel så jag kan använda datan för bloggen och kolla på nätet.(inget WF alltså). Vi åt på en Tacos restaurang, en av hotellets 20-tal matställen. Det finns minst 5 Starbruck Cafe och ett Mc Donalds!
Vi tog sedan en promenad till grannhotellet Mandalin Bay där de har ett akvarium med hajar i bottenplanet. Tyvärr stängde de kl. åtta på kvällen så vi fick gå tillbaka. Jag tog tid att från hajrevets entre till man lämnar hotellet och det tog det 11 minuter att gå! Sedan var klockan halv elva och Nicklas somnade snabbt. Jag skrev på bloggen en timma innan klockan var halv nio i Sverige så jag kunde ringa Mr Jet kundservice. Fick säkert vänta 30 minuter innan jag kom fram. De hade min bokning och allt skall vara ok, så tjejen skulle ringa hotellet och återkomma till mig direkt. Jag hann somna med telefonen bredvid mig och väcktes efter någon timma gissar jag. Allt skulle vara ok nu enligt henne.
Andra dagen tog vi sen frukost och skulle gå ut vid 11-tiden. Först går jag till incheckningsdiskarna och försöker få tag i någon. De hänvisar till utcheckningskön där jag får köa bara för att stämma av att vår bokning är ok nu! Jag går fram till en stängd incheckning där det sitter en kvinna som frågar vad hon kan hjälpa till med. Förklarar för henne och hon kollar i datorn, men det är fortfarande inte klart. Hon kontaktar en manager på telefon och får besked att dom fått något på svenska men vill ha info på engelsa från agenten. Nu är klockan omkring sex i Sverige och då är det förståss stängt. Jag får ringa en jour i stället där dom pratar engelska. De hittar också mitt ärende och kontaktar hotellet medan jag får vänta. Efter c:a 10 minuter bekräftar de att det skall vara ok, men jag har fortfarande inte fått något mail med att det är ok, inte heller något svar från hotellet som jag också mailat. Få se hur det slutar! Vi tillbringade dagen med att gå igenom många av hotellen och imponeras av alla byggnader och shower som marknadsförs. Väldigt många också som är utklädda och gör olika uppträdanden om de får någon dollar. Dagens bästa var mannen med en skylt: Jag behöver pengar till mat, men är för ful att prostituera mig! Vi var tillbaka på vårt hotell riktigt trötta i benen omkring kl. fem. Vilade och bytte om lite innan vi tog en Tram, en spårvagn 10-15 m över markplan som går mellan några hotell. Då behövde vi inte gå så långt för att komma till Harley Davidsen Cafe där vi avslutade kvällen med en stek o potatis. Vi fick sallad till som förrätt och hade beställt in en Nachos som starter. Det blev mycket mat, hade räckt med bara förrätten och salladen. Så vi lämnade lite och fick gå lite igen tillbaka till hotellet. Vi kom i säng runt halv tolv.
Kalifornien Maj 2012
Då var det dax för resan till Kalifornien med sonen Nicklas, som vi började att planera och boka i juni 2011. Tisdag 1 maj var det daxs och Nicklas kom med en taxi och plockade upp mig före kl. åtta. Vi var varnade att man måste vara minst 2 timmar innan på Arlanda för alla kontroller. Jag blev själv förvånad hur lätt o smidigt allt gick. Vi försökte också med upgradering och jag fick ta lite av mina poäng så blev både jag och Nicklas uppgraderade till Economy Extra, fast det skulle inte gått att göra det på Nicklas biljett. Flyget gick i tid 10.20 och efter 8 timmar var vi framme i Chicago, där allt bagage måste checkas ut och sedan in på Uniteds Airlines inrikes flyg till LA. Nicklas fick också ett nytt boardingpass då det inte gick från Arlanda på hans biljett. Dax för den omtalade säkerhetskontrollen som inte heller var något problem. Foto och flera fingeravtryck sedan var det klart. Vi fick vänta i 2,5 timmar och tog oss till Uniteds Club, där jag kom in med mitt SAS guldkort till lite smått att äta och dricka och framförallt Internetuppkoppling. Vi landade i LA 18.10 och när vi fått vårt bagage tog vi oss till Crown Plaza Air port hotel med taxi. Chauffören upplyste oss om att det kostade 19 dollar och att vi kunde gå och ta gratis hotellbuss till vårt hotell. Vi tog ändå taxi och tänkte på de stackars turister som kommer till Arlanda och blir lurade direkt. En pizza på hotellet och sedan god natt omkring nio. Då hade vi varit igång 22 timmar.
Tidig vakning första gången jag vaknade var klockan 01.30 och det kändes som morgon. Nytt försök att sova och vi gick sedan upp omkring halv sju och gjorde oss klara för frukosten. Dyra frukostar och inte mycket, speciellt inget pålägg till rostade brödet. Marmelad på bordet och jag frågade efter ost och fick 2 skivor cheddar. Bra med frukt däremot som ju är nyttigt. Utcheckning och vi tog nu hotelbussen till flygplatsen för att hämta upp hyrbilen på Avis. Kvinnan pratade snabbt och otydligt om alla extra kostnader och uppgraderingar. Bilen vi hade bokat ville hon inte vi skulle ha för den var inte bra med bagaget. Tillslut blev det en fin svart Lincoln MXT. 10 dollar extra per dag mot 30 som hon först skulle ha. SAS guldkortet hjälpte igen!
Nu åkte vi först till motellet vi skulle sova på andra natten, för att kunna lämna in bagaget och det var inga problem. Nästa som var planerat var Universial Studios som ligger i norra Hollywood. Efter 45 minuter var vi framme vid Universals stora parkering där man kunde välja att stå nära och betala några dollar mer. Det gjorde vi och gick sedan in i området och tog oss en hamburgare innan vi löste entre till parken. Väl där gick vi genom parken till startplatsen för rundturen med vagnar. Ganska långa köer men det gick snabbt. Bästa attraktionen är nog King kong, då man också använder 3D glasögon för bättre upplevelse. Sedan var det från äldre filmer som Hitchcooks Psycho, Hajen och några till. Ett strort kraschat flygplan passerades också. Efter rundturen planerade vi en attraktion med tekniska filmeffekter men typiskt nog hade de tekniska problem så de visste inte när det skulle komma igång.
Nicklas vid entren
och Stefan
Vi tog oss ur parken och åkte ned till strippen i Hollywood. Gick längs Hollywood Blvd och fick erbjudande att åka med på rundtur till very special price, only for you! Det som skulle kosta 35 USD blev 15 USD var. En orsak var det dåliga vädret, mulet och kyligt, speciellt i den öppna bilen vi satt. Turen blev på 2 timmar med besök av kända filmplatser och rundtur till de flesta stora stjärnornas hus. Efteråt var det svårt att komma ihåg alla. Dagen avslutades med att vi åkte ned till stranden vid Venice Beach för att äta. Vi hittade en trevlig Italiensk restaurang där det spelades och kyparna gick runt och skålade vid alla borden. Kul. Tillbaka till vårt Super8 motell där vi somnade snabbt.
Känns det igen! Från Pretty Women'
Avtryck av rockstjärnors händer, här Kiss.
En målning av Micael Jackson utanför entren till hans hus
Gymmet som Arnold Schwarzenegger startat
