Etiopenresan November 2015, hemresan

Då var de dax att avsluta resan. Vi hade bjudit in Tamrad och Håkan Pohlstrand som vi träffade tidigare på Ghion hotell till en avslutningsmiddag. Efter det blev vi skjutsade ut till flygplatsen av Tamrad och kom dit i god tid, -trodde vi. Vi var där 20.30 och flyget skulla gå 14 minuter efter midnatt. Långa köer utanför och det tog c:a en halvtimma genom säkerhetskontrollen, den första. Sedan incheckning av bagage som tog över 1 timma. Sedan lite mindre köande igenom passkontrollen och vi tog oss till Taxfree och handlade. Nu var klockan lite före 23, och det såg lite rörigt ut vid gaterna där vårat flyg gick ifrån, så vi började köa för att gå igenom sista säkerhetskontrollen.  Men vilket kaos! Vi fick stå i kö över 1.5 timma och avgångstiden vart passerad. Nu var det ju många andra i samma situation så vi var inte oroliga. Nu vart planet 50 minuter försenat och vi landade på Arlanda 9.35 mot planerat 8.30.
Som sammanfattning var resan mycket lyckad. Ända lilla besvikelse var väl att vi inte i år heller fick komma in på Airforce och se var våra föräldrar arbetat. Nu får vi vänta till Birgitta Hald- Svenssons dokumentärfilm som handlar om svenska piloters leverans av flygplan, SAAB B17. Det blir intervjuer med några av oss från 2014 och lite film från Airforce och husen vi bodde i på 50-talet. Prel. datum är 21 januari i SVT.
Hemkost till Arlanda efter en lyckat resa.




Etiopienresa. November 2016, Churchill Road


Gänget samlat vid det stora lejonet vid 
Churchill Road.

Etiopien November 2015, Addis Ababa 2:a o 3:e dagen

Resan närmar sig nu slutet. Efter frukost gick vi till Etiopian Airlines och bekräftade våra biljetter. Sedan blev det lite shopping och strövande längs Churchill Road. En lång uppförsbacke i början tog musten av oss. Addis ligger på 2200 - 2500 meter över havet och det märks. Man blir lättare andfådd. Pia och Björn fick efter lunchen besök av deras dotters fadderbarn Rediet tillsammans med fostermamman. Bert och jag shoppade vidare och kollade också hur långt bygget kommit av Lido hotell, som i bodde på 2009. Kvällens middag bjöd Annika på och det var trevligt och uppskattat.
Sista dagen i Addis gi k vi iväg och kollade in en station för de nya tågen som börjat trafikera. Det byggs fortfarande nya spår och sina håll går fom 15-20 meter högre än vägarna. När vi stod nedanför och kollade på biltrafiken kom en etioper fram och hälsade. Det ar Million, vår guide i lejonparken! I en flermiljon stad o h vi träffas igen.
Sedan gick vi och intog lunch i Ghions Hotells uteservering in en fin park. Vi fortsatte ock gick i. i själva hotellet. Där sprang vi på Håkan Pohlstrand spm nyss kommit dit efter att ha varit i bushen med kunder. Håkan visade oss fantastiiska bilder på ovanliga fåglar han fotograferat, samt på några kortbetade elefanter och cheetah som han sett. Vi tog oss sedan tillbaka till hotellet.

Moderna tåg som Kina varit med och byggt.
Samma företag som driver tunnelbanan i Stockholm.





Etiopien November 2015, dag 10

Omskrivning av dag 10 som försvunnit i Cyberrymden.
Otroligt dåligt Internet på RAS hotell.

Idag skall vi lämna Bishoftu, så vi tar frukosten lite tidigare, kl 8.
Tamrad skulle komma vid 9-tiden och hämta oss. Han körde oss på nya motorvägen till utkanten av Addis. Där var det meningen att han  skulle välja nya ringleden som inte är riktigt färdig. En polis i en rondell stoppade alla. Tamrad försökte och sade att han kommit på den på morgonen. Det gick inte, så in i den tröga och röriga trafiken i Addis. Vi skulle direkt till en lejonpark, Born free några mil från Addis vid Holeta. När vi kom fram blev vi stoppade vid grinden av två vakter. Vi visste att man skulle behöva förboka, men Tamrad hade försökta ringa flera gånger. Vakten försökte ringa guiden men det fanns ingen täckning på mobilerna. Björn, Pia och Bert fick gå ur bilen och en vakt hoppade in och åkte med till Holeta och försökte hitta guiden som var på lunch. Fann honom ej och vi åkte tillbaka till parken. Vi beslutade nu att åka och äta i Holeta och chansa på att han var där när vi kom tillbaka. När vi kom tillbaka var han där och det gick bra att vi fick gå en guidad tur på 1.5 timma. Guiden Million var mycket kunnig om natur och fåglar så vi fick en lärprik tur i parken som hade babianer och lejon. Million berättade även om att de hade Cheetah, en sorts gepard. Dom hade fått något sorts eksem och stod under behandling, så de var inte ute. 
Vi såg två lejon som hade varit vid kejsarpalatsett tidigare. Vi såg också lejonet Dola som Bert och jag hade sett misskött o kedjad i en liten bur i Awash 2009. Nu hade den varit 4 år här i parken och såg fräsh ut. Turen tog över 2 timmar. Sedan åkte vi till Addis och var vid RAS hotell vid femtiden. Middag på hotellet och sedan vila på rummet. 

Pia prater med guiden Million. Tamrad, 
vår chaufför står i mitten.








Etiopien November 2015, Addis Abeba

Frukost intogs som vanlig 8.30. Sedan gick vi ut på den stora gatan Churchill Road och besökte Posten. Lite shopping och sedan delade vi på oss. Bert, Björn och jag sökte ut en uteservering vid Nationalteatern. Eftermiddagen gick vi ännu längre upp på Churchill Road. Pia och Annika sökte en speciell skivaffär som vi fann. CD skivorna var billiga men det verkade som att alla var piratkopior. Jag  tittade också på cyklar vid en cykelaffär. De hade t.o.m. Shimano växelsystem på några, brukar annars vara Kina komponenter. Vi besökte också ett gammalt fint hotell, Taitum, byggt 1898. Fin presentshop och det blev också en drickapaus på terassen. Dagens avslutades med middag på hotellet.


Vackert blommande Jakarandaträd på Churchill Road.


Etiopien November 2015, dag 9

Frukost som vanligt 8.30. Vi tog upp sedan upp till marknadsgatan.
Pia handlade lite av Tiruneh, och sedan blev det silverinköp för både Pia och Annika i en annan butik. Tog sedan en runda igenom gatan och stannade vid  baren dör hi dricker kaffe macchiato. Lunch sedan på hotellet. Eftermiddagen blev det 3 timmar med bad och sol vid poolen för Bert, Björn och mig.
På kvällen kom Tiruneh och Mekdim för en avslutningsmiddag i Bishoftu. 


Bert o Björn njuter i solen.

Etiopien November 2015, dag 8

Frukost 8.30. idag var vi hembjudna till Almas kl. 12.00 vår tid, 06.00 Etiopisk tid. De börjar räkna ny dag kl 06.00, vilket är ganska logiskt. Vi gick kvart över 11 och hämtade upp Tiruneh. Vi började gå men det skulle ta lång tid, så Tiruneh ordnade 2 st Garrit, häst och vagn. En skakig färd men vi kom i tid. Almas med sin man tog emot oss. Trångt i deras rum men det gick bra. Dorowot och kaffe ceremonie är standard. Presentutdelning av Pia och Annika. Kaffet tog vi utomhus och sedan tog vi 2 st Bajaj, trehjuliga blå bilar som de har tusentals av i Bishoftu. Björn och Pia hade bestämt träff med generalen i Björns gamla hus, då han inte var hemma dagen innan. 
De var tvugna att byta Bajaj vid marknadsplatsen, då de har olika distrikt och får inte köra utanför eget distrikt. Vi gick med Tiruneh till hans kiosk och köpte telefonkort för 200 birr, ca 80 kr. Tog oss sedan tillbaka till hotellet och vilade lite. Middag som avslutning på hotellet.


Transpory med Garrit som var skakig.

Etiopien November 2015, dag 7

Frukost 8.30. När vi var färdiga gick vi till marknaden och besökte Tiruneh. Rörigt med folk. Jag köpte ett halvt kilo berberi från grannbutiken. Sedan följde Tiruneh med oss en stund. Vi gick sedan hem för lunch. På eftermiddagen skulle Björn och Pia besöka huset som Björn bodde i som barn. Vi andra tog en promenad ner till sjön och tog sedan en öl och kaffe macchiato på Officers Club nr 2. På hemvägen gick vi upp stora vägen och förbi vår skola. Då var det flera oxar och åsnor som strövade omkring och korsade även vägen. Ingen såg vi till som passade dem. Kvällen avslutades med middag på hotellet.

Tironeh och Annika utanför hans kiosk nere vid marknadsgatan.

Etiopien November 2015, dag 6

Frukost 8.30. På morgonen har det regnat och lite osäkert hur det skall bli. Det klarnade upp och Björn, Bert och jag går till Airforce veteranerna. Kommer en regnskur på vägen och vi skyndar oss. Väl där träffar vi en veteran som börjat på Airforce 1950, och han kände igen min pappa som kallades Noa Ekwall. Björn visade deras bok och en dvd om Airforce från tiden då vi bodde i Bishoftu. Strömavbrott under tiden och utlovade kaffet blev det inget av. Vi gick sedan tillbaka till hotellet, och tillsammans med Annika och Pia åkte vi till Officers Club nr 2, som ligger nere Lake Hora. Åt mat och sedan promenad tillbaka längs sjön.
Inga möten eller hembesök på kvällen utan mat på hotellet.


Snygg dekoration med främst ölkapsyler.

Etiopien November 2015, dag 5

Frukost 8.30. Idag att Björn problem med magen så det blev en lugn dag. Vi gick till banken och växlade US dollar till birr. Sedan tog Bert och jag en kaffe macchiato på en bar. Vi gick tillbaka till hotellet. Vi höll oss sedan på området, då vi hade haft ett möte med några höjdare från Airforce kvällen innan. Björn gav dem dokument och en CD med Airforce på den tiden när våra föräldrar arbetade där. De lovade att kontakta oss idag om vi får komma in och besöka gamla delen, där våra föräldrar arbetade. Men nej, ingen hörde av sig. 
På kvällen var vi bjudna till Mekdim med familj. Dorowot och kaffe ceremonie. När vi skulle gå tyckte jag min ryggsäck var lite tung, så när jag skulle gå ut så öppnade jag den igen och letade efter en ficklampa. Då stack en liten svart katt upp huvudet. - Dagens skratt!


Pia delar och skär upp brödet.

Etiopien November 2015, dag 4


Det var nu dax att besöka vår gamla skola. Frukost 8.30. Då kommer Tiruneh till oss och meddelar att regering har utlyst ett extra lov för att det skall komma kraftiga regn, så skördarna måste in snabbt. Pia pratade om vi skulle skjuta på det till måndag om det inte kommer så många elever när det är lov. Vi missförstog nog varandra och Tiruneh gick till skolan och hämtade den nya rektorn, som såg lite nedstämd ut. Han förklarade att det var minst 200 elever där och väntade på,oss. Vilket katastrof om vi hade skippat skolan idag. Utdelning gick bra och vi fick gå runt och titta på en nytbyggd matsal för de minsta. Skolan har elever från årskurs 1-5.
Totalt går man 12 klasser i Etiopien.


Utdelning av studiematerial

Vi gick sedan ner till serveringen vid gamla badplatsen och intog lite dricka. Kl 13 skulle vi vara hos Tireneh för lunch. Gissa vad! Hemgång och lite vila innan vi var där igen. Några sponsorelever skulle komma och få lite kläder. Almas som hjälpt Tiruneh med maten fick av mig en ny Samsung mobile som hon vart lycklig över.
Kaffekokningen gick lite snett då det vart övertryck och en av tjejerna brände sig lite och fick tvätta av klänningen. Hemgång sedan.




Etiopien November 2015. dag 3

Frukost vid 8.30. Sedan kom Tironeh och hämtade oss vid 10. Vi gick till Kara Hora School, där det går c:a 1000 elever. Vi skulle dela ut material till 55 elever men det var 60 st där. Tyvärr vart 5 st utan, men de skall få senare. Lite tråkigt för dem. Lunch sedan hemma hos Tironeh. Dorowot och injera bröd och kaffeceremoni. Vi gock sedan tillbaka till hotellet någon timma, sedan tillbaka till Tironeh. Då hade det kommot några flickor dom vi sponsrar samt Mektem. Som bott hos Tironeh. Även Almas var där och hjälpte med maten. Hon fick i år en ny smartphone Samsung av mig.




Dörrlåset



Förta året var alla skruvar lösa och hantaget var helt loss.
De har försökt få fast det. Har ingen borr med mig😁

Berberi



Flickorna maler berberibär som blir till en krydda.

Etiopien November 2015

Etiopien november 2015

Då var det dax att besöka Etiopien igen och målet är också denna gång staden Bishofto eller Debra Zeit som den har hetat.
Vi är 5 st, Björn och Pia Virving, Annika Smith och Bert Ejner.
Flyget från Arlanda gick med Etiopians nya Boing Dreamliner. Första sträckan till Rom var det gått om lediga säten, men sedan vart det fullt och man satt trångt. Vi kom fram på morgonen lite försende. Gelebo kunde inte hämta oss denna gång så han hade ordnat med en kompis, Tamrat, som körde oss till Bishofto. Han var bra engelska så det var inga problem.
Vi var vid hotellet vid 11- tiden så vi fick inte rummen direkt. Gamla rektorn Tiruneh kom efter en stund. Rummen var som vanligt med dåligr VVS. Jag valde iallafall samma rum som förra året då det förrutom varmvatten och läckande handfat är ljust och trevligt. Dörrhantaget som släppt förra året var också löst, fast de verkar försökt fixa det med andra skruvar.
Vid 5-tiden kom Tiruneh och det var dax att gå till fotbollsplanen där det spelade för oss. Seden delade Pia ut fotbollströjor och skor som Viggbyholms IK har skänkt. Kaffeceremoni som brukligt och jag fick börja skära upp det stora runda matbrödet som ingår i ceremonin.

Dag 2
Frukost vid 9. Vi gick sedan in mot centrum och jag tog några nya kort hos en Fuji fotoexpress. 4 kort som minst fyra person var inblandade i, en tog bilder, någon skrev ut ur datan, en tog betalt och slutligen en som klippte ut korten. Totalt 20 birr= 8 kronor!!
Jag fick vänta en kvart emedan övriga beställt in kaffe på andra sidan gatan. C:a 35 birr för 5 personer. Efter det gick vi till telefon bolaget och jag beställde ett nytt Simkort. Först gick det inte för att jag hade bara en kopia av passet. Då hängde jag på Björn och Bert som laddade in på deras Simkort sedan förra året. Det gick bättre för nu frågade kvinnan efter ID och inte pass. Det blev ändå 1 timmas väntat på Bert som hade fel på betalkortet för inladdning i telefonen. Tillbaka till hotellet för lunch. Mot kvällningen gick vi till en   
sponsorelev Jonas som bodde i ett litet hus med 2 bröder och en kompis. Vi delade ut lite tröjor och skor till Jonas och lillebror som också är en sponsorelev. Kvällen avslutades med en middag på hotellet.

Fort Lauderdale 24 juni och avslutning Orlando 25-26 juni

Efter en tidig frukost i Key Largo åkte vi tillbaka till Miami och planen var att göra ett stopp på Miami Beach, och köra längs med Ocean Drive. Sandra hade en arbetskompis som var där och badade. - Men vi hittade inga lediga parkeringsplatser så vi åkte igenom och vände om till Fort Lauderdale. Vi hade bokat rum på Hilton Fort Lauderdale Marina. Trots att vi kom strax efter klockan 12 så fick vi våra rum på fjärde våningen. Vi fick vårt rum med utsikt mot kanalerna och några lyxbåtar nedanför.

Snabbstopp i Miami Beach

Utsikten från vårt rum

och åt andra sidan

Familjen Åström hade bråttom till en jättestor outlet, Sawgrass Mills, för att gå där resten av dagen. Vi åkte i två bilar och det tog oss ca 25 minuter att åka. Började med lite mat innan vi delade på oss. Efter ca 2 timmar åkte vi tillbaka till hotellet. Marianne fick en svullnad på höger ben, så lite vila och bad vid poolen satt perfekt. Avslutade sedan kvällen med mat vid poolbaren i den sköna värmen.
Nästa dag checkade vi ut tidigt och åkte in i Fort Lauderdale och åt frukost på Ihop. Efter det åkte vi till West Palm Beach. Sandra och Marianne har kontakt medven svenska, Victoria som de bloggar med. Hon arbetar på ett bageri dom heter Polar Bakery, som är specialiserat med Skandinaviskt bröd med mera. Vi pratade och fikade där.

Sandra utanför Polar Bakery

Marianne och jag utanför bageriet

Efter det åkte vi via Jupiter och åkte i närheten av Parneviks hus. Området är bara privat så vi åkte vidare mot Orlando. Sista timmen åkte vi på ett kraftigt åskväder med störtregn. Lite obehagligt då sikten vart otroligt dålig. Vi checkade på vårt sista hotellet, Country Inn o Suites by Carlson. I receptionen läste vi något trevligt.- Sandra Åström vart utsedd till dagens gäst. Kul. Hon fick lite godis och lite annat småplock. 

Our guest of the day - Sandra Åström

Det regnade och åskade ordentligt. Sandra och Micke ville överaska barnen med ett avslut på Down Town Disney och äta och gå runt lite. Vi väntade en halvtimma och tog sedan med oss regnjackor och åkte iväg. Mycket bilköer omkring Disney området så det tog någon timma. Vi gick direkt till Planet Hollywood och fick ett bra bord och en intressant film miljö. Efter det gick vi omkring och Melker var med och byggde en legobil i Lego montern. Där fick de tävla mot andra byggen, vilken som rullade snabbast ned för en backe. efter någon timma åkte vi tillbaka till hotellet för att avsluta resan.

Down Town Disney, mat på Planet Hollywood


I taket på Planet Hollywood


Provar en HD i Harley butiken. Från Easy rider?


Biltestning i Lego butiken


Promenad i Down Town Disney

Sista dagen var det frukost innan vi checkade ut. Tankning av bilarna och retur av dem till Alamo. Gick smidigt och sedan incheckning för United till Chicago. Planet vart någon timma försenat så väntetiden till SAS planet minskade, vart ca 1 timma efter att ha passerat säkerhetskontrollen och åkt tåg till terminal 5.
Vi vart även uppklassade på hemresan tack vare mina gamla flygningar i jobbet. Hemresan lång men gick bra. Resan avslutades med att Mariannes bagage inte kom med till Arlanda.  Kom hem till oss vid 23 tiden och få stupade vi i säng.
Totalt en mycket bra och intressant resa. Inte lika billigt som förra året, men värt varenda krona. 

WiFi på planet så det kändes att tiden gick fortare.


Key Largo 22-23 juni

Vi hann med lite morgonbad i poolen innan vi checkade ut från Hilton hotellet. Vi började med att äta upp våra Lime Key Pie som var goda. Dagens tur skulle ta ca 2 timmar tillbaka till Key Largo. Enda stopp vi gjorde var att tanka bilarna i Marathon. vi kom fram till hotellet Hampton Inn and Suites i Key Largo vid tvåtiden. det såg ut dom ett motell men det var fina rum. Vårt var färdigt så vi tog in allt bagage där direkt från parkeringen in i rummet. På gräsmattan såg vi snart några stora ödlor, leguaner. totalt var det mer än 10 st och dom var inte rädda av sig. 
Vårt rum med uteplatsen
Vi slappade och badade mest i poolen och vid stranden. Där kom det en stor sjöko glidandes. De kallas manati av amerikanarna.
Mat intog vi på rummet som Marianne, Sandra och jag hade handlat på ett Publix i närheten.
Dag två i Key Largo fortsatte vi och bada och ta det lugnt. Jag skulle också mata några leguaner med en bananbit. Hann inte ens dela den innan den största kom fram och bet av halva banan. Det slutade med att den stors åt upp även skalet. Vid poolen kröp en annan leguan fram runt vårt bord och bet mig lite lätt in en tå. På kvällen åkte vi iväg och åt gott på en fiskerestaurang. När vi kom tillbaka och parkerade bilen såg vi något vid skogskanten. Det var en tvättbjörn som kom fram. Avslutade kvällen med att njuta av solnedgång vid stranden

Sjökon glider fram i vattnet

Uppe vid ytan

Glupska leguanen som fick banan

De kröp runt bilarna. Ibland såg man bara svansen.
Såg då ut som en orm under bilen.

En tvättbjörn tittade fram, fortsatte sedan att
böka i jorden.


Sista vackra solnedgången


Key West 21 juni

Nu hade vi fördelen att vi utgick från utkanten av Miami istället för som första planeringen åka firekt från Marco Island. Efter em och en halvtimma gjorde vi ett stopp utanför Islamorada och kollade in stranden som låg efter vägen. Fortsatte sedan ytterliggare någon timma till Marathon för lite mat i den världskända restaurangen McDonalds. "Vi sprang inget Marathon, men vi har sprungit i Marathon.


Första stoppet efter Islamorada.
Efter ytterliggaren än halvtimma stannare och parkerade vi i Bahia Honda State Park för lite bad. Parken är den ända som har naturligt fin sandstrand i Floridas Key. - Men om stranden var fin så var strandkanten täckt med  1 o 1/2 meter tång som var ganska strävt, och även i vattnet flöt det omkring. Vi vuxna badade i skönt vatten men inte Mathilda och Melker. Vi var då i Mexikanska Gulfen. 
efter det gick vi ca 100 meter till andra sidan och då vart det Atlanten vi badade i. Här var stranden fri från tång. Varmt och skönt.

Bahia Honda State Park. Här syns den avkapade
gamla järnvägsbron.


Kraftigt hår under armarna.


Stefan har återfått håret..

Nu hade vi en timma kvar till Key West på den fantastiska vägen med totalt 42 broar till 43 öar. man såg också några långa broar som var i dåligt skick och ej körbara eftersom de var avkapade på några ställen. Ursprungligen hade det gått tåg på dem i början av 1900-talet. På 1930-talet ersattes de av några nya broar och det blev bilväg istället till Key West.
När vi checkat in blev det omgående poolbad och då stortrivs barnen. På kvällen besöktes den sydligaste punkten i Key West o USAs fastland, Southernmost Point. Därefter gick vi förbi Ernst Hemmingways hus som var stängt för dagen. Vi gick sedan hela Duval Street, spanade in Sloppy Joe's Bar, Hemmingways favoritbar.
Start av sightseeingen i Key West.

Minnesmärket för den sydligaste punkten.


Utanför Sloppys Joe's bar.


Sloppy Joe's bar.

Lite handling igen på Ron Jons Surfshop och sedan ut på den välkända Sunset Pier. Där intog vi lite dricka i inväntan på solnedgången. Marianne och jag han också se en delfin bredvid oss. Lite moln skymde så solnedgången vart fin men inte mer.
Hard Rock Cafe vart matstället för kvällen. På väg till busshållplatsen för Hotell Hilton köpte vi Key Lime pai som vi dock sparade till nästa dag då vi var proppmätta. Enda minuset var att bussen som skulle hämta upp inte kom vid 22,30. Efter lång väntan ringde Micke till hotellet och undrade var bussen tagit vägen. När den sedan kom efter 23 åkte den inte direkt till hotellet utan till första hållplatsen så vi var inte tillbaka för 23.40. Ingen dricks!

Solnedgång i Key West.



Everglades 20 juni

Lördag morgon så lämnar vi huset 1 dag tidigare än planerat. Vi hade tänkt att utforska lite i Everglades. Eftersom vi sedan skulle ha några timmar i bil tillbaka , hade vi nu 1,5 timma till ett hotelll i Miami som Sandra hittat och bokat. Då får vi också kortare och mer avslappnat bilkörning nästa dag till Key West.
vägen genom norra Everglades som vi valde heter Tamiami Trail och går från Tampa till Miami, därav namnet. Vi såg några påkörda aligatorer ungefär som vi ser grävlingar hemma. Sedan söke vi och hittade efter att ha frågat sheriffen som åkte bakom oss en mindre väg som kallas Loop Road. den tar egentligen 2 timmar att åka och övergår i grus, vi åkte väl en 4-5 km med mycket vatten o träsk på sidorna. Jag stannade och såg en aligator och de övriga kom också fram. Då kom det ytterligare en,så Marianne hämtade lite bröd och kastade i. Snart var det 4-5 st och slogs om brödet. Häftigt att se dem i naturlig miljö. Vi vände sedan bilarna och lämnade vägen. Bredvid var det en indianby, Miccosukee där vi stannade och åt lite mackor på parkeringen. Inne i området var det sedan en träbro med vatten under där det var mycket fiskar och även en stor hungrig aligator som försökte fånga och äta någon. Det bar sedan av till första hotellet för oss, Holiday Inn nära en mindre flygplats. Där vart det bad direkt för familjen Åström emedan vi slappade på rummet. Kvällen avslutades på restaurang Sergios Grill i närheten av hotellet.

4-5 aligatorer kom snabbt fram när vi 
matade dem

Aligatorn försökte fånga en fisk


Marco Island

Onsdagen 17 juni, då var det dax att lämna Kissemmee. På vägen mot nästa hus i Marco Island gjorde vi en avstickare till Siesta Beach som ligger vid Sarasota. Mycket bred badstrand och skall vara USA nr 1 beach. Här hade vi en vattentemperatur av 30,6. Rikigt skönt och fin sand som potatismjöl.

Varmt i vattnet!

Fin sand och bred strand.

Vi kom fram till huset i Marco Island omkring halv sex. Första problemet var att kodlåset för att få fram en nyckel till huset inte gick. Mathilda med bättre hörsel kom på att det inte hördes när vi tryckte på 1:an. Jag tryckte igen långsamt och resten av siffrorna och det öppnade sig. Besvikelsen blev stor när ett efterlängtat pooldopp uteblev! Vattnet var grönt och grumligt och jag fick ringa till Linda, uthyraren och klaga. Hon tog tag i det direkt och en granne som arbetade med pooler kom med klortabletter och startade pumpen. Nästa dag kom poolservicen och rengjorde mer. På kvällen var vattnet blått och ungarna kunde inte hålla sig längre utan badade. Under dagen slappade vi mest och Marianne och jag gick en promenad och letade oss till beachen. Inte lätt då hotellen hade skyltar om att man inte fick gå igenom. Det tog ca 15 minuter att nå beachen från vårt hus och vi gick och badade på eftermiddagen. Jättevarmt men inga stolar eller restroom fanns. Morgonen efter var poolen helt klar och vi badade flera gånger. På eftermiddagen tog vi bilarna och åkte till en beach med en lagun som skulle vara barnvänlig. Vi fick betala extra för parkering för att kunna köra nära lagunen. Vi fick gå 100 meter ca, men det var definitivt inte trevligt. Skräpigt och sjögräs, så vi valde stt gå till beachen. Men det vart långt att gå i värmen, tog 10-15 minuter och ok strand men inte mer.
Varmt i vattnet, 32-33grader var det nog. Åter till huset för att avsluta Marco Island 1 dag tidigare än planerat.

En fantastisk vacker solnedgång

Härligt i poolen






Tidigare inlägg
RSS 2.0